Jag känner just nu att jag bara måste skriva av mig lite..

 

Jag vet inte om det bara är en period, men jag tror det. Allting känns bara för jobbigt. Jag tar inte tag i någonting, känns det som i alla fall. Samtidigt som jag har massvis med saker som måste göras. Jag tar det steg för steg.

Jag ska hinna med skolan, plugga hemma, renovera, städa, tvätta, andas, laga mat, umgås med kompisar & Niclas. Jag hinner inte allt. Jag hinner inte ens hälften känns det som.

Ibland känner man sig bara otillräcklig, energin är helt slut. Jag vet inte om det är söndagen som gör det. Jag hoppas på att jag vaknar imorgon och har mycket mer energi än jag haft dom senaste tre dagarna. Jag lägger det viktigaste åt sidan, som jag lovade mig själv att inte göra. För jag ska ju fan lyckas denna gång. Jag kanske har tagit mig an alldeles för mycket.

Sandra, du måste inte vara i lägenheten varje dag och renovera. Ingen blir sur på dig om du inte är det. Det viktigaste är skolan just nu. Att jag klarar av denna termin och även alla andra framöver. Lägg inte dom viktiga uppgifterna åt sidan bara för att du inte förstår dom. Ta istället tag i det och fixa dom. Jag vet att jag kan. Jag tror jag bara måste hitta lite mer självdisiplin. Men hur fasiken hittar jag det? Inte direkt så det går att köpa någonstans. Hade de gjort det hade jag köpt hela skafferiet fullt.

Men i alla fall, hitills har jag ju klarat skolan galant. Så mycket och så effektivt som jag läst kurslitteratur sedan den 21:a januari gjorde jag aldrig under mina senaste tre år sist på Högskolan. 

Jag är nog bara rädd för att misslyckas. Igen. Även fast jag vill detta så mycket så är det inte säkert att det går. Jag måste försöka hitta en balans.

Och återigen, jag tycker inte om söndagar. Det är sådana dagar som jag tänker alldeles för mycket på.

Jag ska gå och duscha, bläddra i kursböcker och försöka lägga upp en plan på hur jag ska göra hemtentan och när. För att se om det är någonting som passar för mig. Jag tror jag måste ha det lite så, planerat. Annars gör jag nog hellre någonting annat, tyvärr.

 

Allting är jätte osamanhängade och ingen behöver egentligen läsa. Jag skrev detta mest bara för att få ur mig lite som tynger mig för tillfället. Men det går över, de gör det jämt. 

Men ibland är det tugnt. Jag saknar mamma, pappa, ida, angelica och anna. Hejdå.