För mig är mardrömmar det värsta som finns, nästan.

 

Om man kan säga så här, jag drömmer SAMMA mardröm om och om igen, ibland med flera månaders mellanrum och ibland kan det bli flera nätter i rad. Jag är liksom lite nyfiken på varför man drömmer mardrömmar egentligen?

 

 

Min mardröm handlar om att jag träffar på några random människor ute någonstans, tillsammans med några jag vet vilka det är, alltid är det olika personer som är med i drömmen.

I alla fall, dom där random människorna bjuder med oss hem och vi följer med dom, verkar schyssta och sånt ni vet men sen kommer liksom sanningen fram... Dom låser in oss i sitt hus, i stort sett. Och har sjuka saker för sig liksom, vi får inte prata med varandra och inte heller med dom. Bara när vi blir tilltalade, vilket aldrig sker i stort sett, och ju längre fram i drömmen jag kommer så lyckas alltid någon att rymma därifrån när man får chansen. Egentligen så handlar det något i stilen om att det är som ett litet "spel", man måste sköta sig, göra precis som dom säger och man får ingen mat, inget att dricka och så ska man klara sig med dem i typ 3-4 dagar.

Jag lyckas ALLTID rymma i drömmen, jag tappar alltid mina skor när jag springer genom skogen, och det är alltid någon som springer efter mig också men jag kommer alltid undan. Sen är det liksom, där tar det slut. Jag vaknar alltid i panik där.

 

Alltså, haha, låter helt sjukt men jag fattar inte vart den där drömmen kommer från. Kan man kanske drömma om sånt som man själv är rädd för? Heheheee. För man lär ju erkänna att inte min största dröm det där liksom.