Allvarligt, visst har man i sina yngre dagar fått för sig att man varit kär i någon och hit och dit. Men innerst inne har man nog inte rikigt fattat innebörden av alltihop.
Min första kärlek var Robert Johansson. För tillfället var det verkligen det bästa som hänt mig och lalalala ni vet hur historien fortsätter. Jag var bara 14år när jag träffade honom och antagligen kanske jag inte visste allt för mycket om vad kärlek var, men på något sätt fick jag uppleva det. Men efter 2år och 8månader eller något sånt så blev bara allting fel. Men det är ingenting som jag ångrar i dagsläget, verkligen inte. Jag är glad över att jag faktiskt vågade släppa taget för hade jag inte gjort det hade jag nog tyvärr inte varit här jag är idag. Inte mått så bra som jag faktiskt gör. Men vissa saker sitter fast i mitt huvud som antagligen inte kommer försvinna i första taget, och det är väl inte något bra egentligen. Tyvärr.
Men i alla fall, jag ska inte klaga. Jag tyckte det var riktigt jäkla fantastiskt också.