Sandra Therese Falkeling, det är som ni kanske förstår mitt fullständiga namn. Jag föddes den 24:e november 1989 och är uppväxt i den lilla staden Degerfors tillsammans med min mamma, pappa och mina två systrar.
När jag var 14 år flyttade jag och min familj upp till Sandviken. Det var absolut ingenting som jag såg fram emot, tanken att man skulle lämna allting som man faktiskt visste någonting om skrämde mig. Men i dagsläget kan jag faktiskt säga att det har nog varit både gott och ont att ha flyttat, mest bra faktiskt. Nu i efterhand skräms jag av tanken av att fortfarande bo kvar i Degerfors, det är kul att hälsa på då och då, men inte mer än så.
Allt jag kan/inte kan har jag lärt mig i skolan, Parkskolan, Stora Valla skolan, Norrsätra skolan är skolor jag spenderat mina 9 första år i skolan. På gymnasiet gick jag på Bessemerskolan. Teknikprogrammet och inriktning design.


När jag var mindre hade jag mycket mer intressen än vad jag faktiskt har nu. Har hållt på med både handboll och volleyboll, dock var det volleybollen som jag verkligen fastnade för. Började spela i VK Orion, en klubb i Degerfors. Spelade i division 3 och tyckte då och då att jag faktiskt var rätt duktig. Flytten till Sandviken var ungefär slutet på mitt volleyboll spelande. Det fanns allt en liten klubb här i stan men den var ju inte seriös för fem öre. Jag blev nog fan bara sämre av att spela där, men samtidigt så tyckte jag att det var roligt, antagligen det som fick mig att fortsätta med det. Idag håller jag tyvärr inte på med någon sport alls, går på gym lite då och då mest bara för att må bra och röra lite på mig.

Men i dagsläget då. Direkt efter studenten valde jag att plugga vidare på högskolan. Dum som jag var så valde jag Högskolan Dalarna för att jag inte var redo att flytta hemifrån ännu. Nu kan jag ångra det som bara den. Men i alla fall, jag pluggar design av digitala medier. Om allting går som planerat så tar jag examen till sommaren. Fråga mig inte vad jag ska göra efter det, jag vet inte ens det själv. Om man tittar på alla andra ungdomar i Sandviken så hänger ju alla på arbetsförmedlingen. Jag vill fan inte hamna där. Men jag vill flytta efter jag tagit examen, även om det bara är ner på stan. Jag vill ta hand om mig själv.
Någonting som jag försöker men inte riktigt lyckas med på samma sätt som förut är fotografering. Jag tycker det är riktigt roligt, någonting inom mig säger att det är det som jag vill göra i framtiden men samtidigt så säger någonting att jag inte kommer lyckas. Jobbigast är när man tittar tillbaka på sina gamla bilder och tänker att "fan alltså, den där bilden är riktigt bra" och så tappar jag motivationen till det för jag känner påg mig att det inte kommer gå i alla fall.

Tror jag har fått med en hel del, har inte riktigt orkat gå in riktigt på djupet men i alla fall. Lite över ytan i alla fall.